Tom retorik om barns rättigheter

Regeringen har sedan valet fått uppleva ett historiskt dåligt opinionsläge. Analytiker förklarar situationen med att regeringen är dålig på att förmedla sin politik till allmänheten. Jag menar dock att allmänheten inte behöver omyndigförklaras för sitt bristande stöd av regeringens politik. Personligen menar jag att regeringen har varit tydlig med vilken politik man driver och motiven till detta.
Det återkommande draget är att ställa krav på individen för dennes utsatta läge. Det är individens fel att denne inte har ett jobb, är dåligt integrerad eller att man är sjuk. Har man inget arbete skall man vara beredd att bryta upp från hus och hem och flytta dit där man kan få anställning och så vidare. Det senaste förslaget från regeringen är att möjligheten till att återförenas med sin familj skall användas som incitament för de flyktingar som inte har skaffat sig ett arbete och bostad. Konkret skall den som har fått asyl i Sverige kunna försörja sig innan denne får återse sin äkta hälft eller sina barn och att detta kan dröja 4 år. Regeringens motivering är att detta skulle kunna minska trångboddheten och öka integrationen. Det är med andra ord upp till individen att självt utrota diskrimineringen på bostads- och arbetsmarknaden, eller att bli herre över konjunkturens skiftningar.
Om regeringen med detta förslag vill marginalisera sverigedemokraterna och deras gelikar är detta i sig hedervärt. Förslaget skulle mycket väl kunna vara hämtade från sverigedemokraternas eller dansk folkepartis idéprogram. Två politiska företeelser som medlemmar av regeringen tidigare har sett behovet att markera mot. Problemet jag ser är att man med ett förslag som detta omvandlar åtagandet att införliva barnkonventionen i all offentlig verksamhet till tom retorik. Att neka barn att återförenas med sina föräldrar i upp till 4 år är inte i den nämnda konventionens anda.