Sverige i "fort Europa"

Sedan 1990-talet har Sverige antagit en mer stram immigrationspolitik. Detta för att anpassa sig till den europeiska gemenskapen. Det geografiska läget har även inneburit att Sverige inte på samma sätt som tidigare angränsare till migrationsströmmarna. Den fria rörligheten mellan de skandinaviska länderna och övriga EU-medlemmar har samtidigt inneburit mer svårgenomträngda yttre gränser (Geddes 2003:107). Geddes lyfter upp frågan om en gemensam europeisk immigrationspolitik. Han pekar på att de enskilda medlemstaterna har övergett möjligheten att föra en egen politik på området (Geddes 2003:127). Han visar på hur det å ena sidan har skapats en fri rörlighet inom unionen (s 129fff) samtidigt som asylsökande utifrån möter i sina försök att ta sig in i unionen (s144f). EU blir här ett exempel på hur den inre marknaden skall rasera gränser samtidigt som nya gränser mot omvärlden skapas (Geddes 2003:147).
Här blir diskussionen om EUs gemensamma behov av arbetskraft för att möta en åldrande befolkning intressanta. När frågan aktualiseras i Sverige brukar det heta att arbetskraftsinvandringen skall syfta till att möjliggöra en import av kvalificerad arbetskraft. Är detta trovärdigt? Nej troligare är att arbetskraftsinvandringen syftar till att fylla behovet av okvalificerad arbetskraft. Behovet av fler händer i äldrevården och tjänstesektorn är de framtida utmaningar som vi möter. Det råder enligt mig en tydlig cynism i EUs gemensamma immigrationspolitik. När Spanien gav amnesti till närmare 6 miljoner papperslösa för några år sedan sågs detta med oblida ögon från de övriga EU-medlemsländerna som menade att dessa immigranter skulle strömma över gränserna i och med den inre marknadens fria rörlighet. Den nyvalda spanska regeringens argument för amnestin var att det var oetiskt att låta så många människor leva som gömda samtidigt som majoriteten av dem var sysselsatta i framförallt jordbrukssektorn.
Jag menar att det är tydligt att vi i Europa har osynliggjort migranten genom att strama upp asylpolitiken. En åtstramning som har sin grund i den populistiska och bland rent rasistiska anklang som färgar europeisk asylpolitik. Det råder en offentlig oviljan att ta emot immigranter och låta dem bosätta sig och leva här samtidigt som man är medveten om att de utför en stor del av de okvalificerade jobben i våra samhällen mot oskälig ersättning.
För Sveriges del är det kanske främst välfärdsstaten som begränsar vår välvilja att ta emot migranter. Geddes (2003:119) pekar på att nya immigranter beskylls för att utnyttja ett välfärdssystem som samtidigt genomgår en förtroende kris i ett allt mer individualistisk orienterat svenskt samhälle. Göran Persson tydliggjorde detta debatten om övergångsregler inför utvidgningen av EU. En utvidgning som Sverige själv hade propagerat för beskrevs nu riskera leda till en hotande ”social turism”. Ett tydligt exempel på en populistisk politik inspirerad av EU familjen. Det svenska fallet är enligt mig även en yttring av att vi lever i en post-nydemokrati, pre-Sverigedemokraterna era där det politiska etablissemanget i sina försök att behålla makten över agendan inkorporerar främlingsfientligheten och kravpolitiken i sina egna partiprogram.


läs mer: Geddes, Andrew, 2003.The Politics of Migration and Immigration in Europe. Sage. 220 s.